Vi ligger vid den privata hamnen, till vänster bild.
Efter att morgondimman lättat lade vi ut från gästhamnen i Örnsköldsvik, kl 09:30. Det var ett härligt solsken men ganska kyligt. Den första timmen var det spegelblankt så vi fick åka motor. Vid Malmön ser man öppet hav i ett gatt. Där viker farleden av åt sydväst. Vi kom dit samtidigt som en ostlig bris kom in från havet. Vi hissade segel och stängde av motorn (alltid en befrielse att få göra det!). Farten ökade till 5 knop.
Vi passerade den ”officiella” gästhamnen och körde längst in i den lugna viken där det finns ett privat alternativ. Första försöket misslyckades pga att det var för grunt. Vi siktade istället in oss på en glugg mellan ett par båtar – och där nådde vi ända fram till bryggan. 
Efter lite käk blev det promenad till Storviken. Där finns ett stort klapperstensfält och röda klippor mot havet. Nordinggrågraniten har en härligt röd ton. 
På Trysunda lär det nu bara finnas två boende året runt. Ön, och öarna runt omkring, blev Natura-2000-reservatet 1987. Det är ett gammalt fiskeläge som på 1500-talet bildades av Gävlefiskarna. På den tiden ledde tre sund in till den skyddande hamnen. Genom landhöjningen återstår nu bara ett sund.
Ytterligare en promenad på 1 km tog oss till Björnviken, där det finns en sandstrand och fullt utvecklade sanddyner. 
Här på ön kan man bo på vandrarhem, tälta eller ligga i gästhamnen. Det finns en liten butik/kafé och ett minimalt fiskemuseum.
Vår private gästhamnsvärd tog 150 kr/natt, vilket är ungefär hälften av vad den officiella tog. Den som träffat Elof på Harstena (gammal fiskare, numera avliden) förstår ungefär hur det var att prata med denne hamnägare.
Vi hann med ett besök i kapellet, byggt på 1600-talet av Gävlefiskarna.
Nu är det dax att lämna Örnsköldsvik och börja segla söderut. Planen är att det ska bli nya hamnar hela vägen ner till Oxelösund, med undantag av att hamnarna i Härnösand, Gävle och Fejan kan räkna med återbesök.
Nu har vi nått vändpunkten på årets segling. Det firar vi med att stanna en extra dag här i Örnsköldsvik. Med på firandet är Malte, som i går anlände med buss efter fem timmars resa från Gävle.
Gästhamnen är dessutom ställplats för husbilar samt vandrarhem. Inhyst i samma hus hittar man även en italiensk restaurang – som vi inte testat än.
Så här var utsikten vid 21-tiden i går kväll. 
För första gången under nästan fyra veckors segling är jag störst båt i gästhamnen! En Maxi 77 ligger utmed bryggan. När vi kom låg det även en Maxi 68 på nocken. Min båt är en Maxi 84, för de som missat den detaljen.
Högakustenbron
Sveriges längsta hängbro (alltså spannets längd)
Vi klarade masten med 28 meters marginal. 
Klockan 22:49 från gästhamnen
På kvällskvisten tog vi en lång stärkande promenad upp till den restaurang som ligger vid brofästet.
Det var helt stilla på havet, så kökspersonalen hade inga problem att servera 11-kaffet. 
Fem över 11 kom den utlovade vinden från sydost. Nu varade den vindvridningen bara en knapp kvart. Sen blev det stiltje igen.
Lodet, som brukar ge upp när djupet överstiger 50 meter visade plötsligt 121 meter. Måste vara rent berg djupt där nere i djupet.
Nu skriver SMHI att det kan bli vindbyar på uppåt 18 m/s under eftermiddagen i dag måndag. Det är även stor risk för regn under eftermiddagen.
Den ursprungliga tätorten låg vid Lillsjön, som har åförbindelse med havet. Vid den tiden var det sannolikt möjligt att med båt ta sig ut i havet. Där grundades staden Hudiksvall år 1582. Numera finns bara några få spår efter den bebyggelsen – bl.a. efter en kyrkobyggnad.
I dag tackade vi Malte för trevlig samvaro och utmärkta rorsmansprestationer. Malte återkommer som gast om ca 1,5 veckor. Vi hoppas att det då är lite mer normala sommartemperaturer och att det inte är lika mycket regn och kryss på dagordningen.
Nästa etappmål är Härnösand, om en knapp vecka. Det är ”porten till Höga Kusten”.
PerMonick 