Etikett: Bomarsund

Bomarsund och Kastelholm samt GPS-störningar

Hela Sörmlands-eskadern i gästhamnen

Onsdagen ägnades mest åt att vara turister per buss. Vi fick en grundlig beskrivning av Mariehamn samtidigt som vi bussades omkring i staden och dess omgivningar.

Kastelholms slott

Första stoppet gjordes vid det gamla slottet Kastelholm. En som också stannat till vid slottet är Gustav Vasa. Fast det var några år sedan. På den närbelägna restaurangen/kaféet tog vi en kaffe med gott tilltugg.

Turister

Nästa anhalt var Bomarsund. Den platsen har vi ju varit på ett par gånger tidigare. Leta i bloggen så hittar du mer info om den en gång så mäktiga anläggningen.

Båt på väg in i Bomarsunds gästhamn

Väl tillbaka i Mariehamn gick vi på restaurang vid östra gästhamnen. Det var en riktig höjdare! Maten alltså.

Dagen avslutades med ett föredrag av Alandia, dom bland mycket annat handlade om de ökande problemen med störningar av GPS-signalerna. Det är bra att ha kvar magnetkompassen med andra ord.

Från Bomarsund till Vargata

Eftersom dagens etapp bara var drygt tre sjömil stannade vi kvar i Bomarsund till efter lunch.

På morgonen upptäckte vi att det fanns en väl markerad stig upp på berget i riktning mot det försvarstorn (Notvikstornet) som vi besökte i går. Direkt efter frukost tog vi oss upp till tornet via denna stig.

Karta över hela den planerade försvarsanläggningen, med inritad stig.

Väl uppe på berget hittade vi ovanstående karta samt en beskrivning över den stig som gick runt hela anläggningen. Hela sträckan var 4,5 km, bitvis i besvärlig terräng.

En rätt aktuell rubrik…

Det var en upplevelse att vandra runt hela befästningsområdet. Det fanns massor av lämningar från påbörjade byggnader och nedbrända stadsdelar. Vi var uppe på öns högsta punkt dit ryssarna på 1840-talet hade anlagt en stenbelagd väg och sprängt av toppen berget för att kunna börja bygga ännu ett försvarstorn. Men engelsmännen och de franska soldaterna kom emellan och allt sprängdes i bitar.

Efter den korta båtturen kom vi till gästhamnen i Vargata. Vinden var svag så det var enkelt att förtöja vid den relativt nya bryggan. Även här har EI-medel varit framme och hjälp till att rusta upp hamnen.

Snygg design av toaletter och duschar.

Den fräschaste toalett- och duschanläggningen hittills hittade vi rakt framför båten.

Vi gick en rask promenad till ortens livsmedelsbutik (1,4 km x2) och inhandlade middagsmat för flera dagar framöver. På vägen passerade vi flera väldigt stora odlingar. Det visade sig vara äppelodling av gigantiska mått. Leverans till butiker främst i Finland framåt höstkanten fick vi veta.

Nu på kvällen drar mörka moln upp vid horisonten. Men SMHI lovar uppehåll och t.o.m. sol i morgon.

Till historisk plats

Liten del av anläggningen är återuppbyggd

I dag söndag seglade vi i lugn vind och strålande sol till Bomarsund.

På vägen passerade vi den tidigare omtalade tilläggsplatsen för Åbo-båtarna – Långviksnäs.

Vi fick göra några krysslag för att ta oss igenom farleden, men sen svängde leden såpass att vi fick plattläns. Vick tillfälle att använda spirbommen faktiskt.

Linförjan vid Toftö körde såklart över sundet mitt framför näsan på oss där vi kom länsande med spirbomnen uppe. Löste problemet genom att starta motorn och lägga i backen. Så för låg vi stilla för fulla segel och inväntade att färjan skulle komma fram och sänka vajrarna.

Vi passerade nedanför ett av de tre försvarstorn som ryssarna hann bygga.

Väl på plats i gästhamnen – ny brygga med ny el och vatten – tog vi en promenad upp till hsmnkontoret. Därefter blev det rundtur bland ruinerna av ryssarnas pampiga skrytbygge Bomarsund.

Huvudanläggningen som hann bli färdigbyggd. Inrymde logement för 2000 man, kanoner, administrativa byggnader mm.
Ritning över vilka övriga byggnader och anläggningar som var planerade. Gula delar var påbörjade.

Ryssarna hade år 1829 fått fram ritningar över det som skulle bli deras bas för Östersjöflottan på deras västra flank. Basen skulle göra att de fick herraväldet över Östersjön. År 1830 började bygget. 10 år tog det att bygga huvudanläggnibgen. De tre torn, av totalt 6, tog fyra år vardera att bygga.

Frankrike och England hade ställts sig på Osmanska rikets sida i kriget om Krim. Till ryssarnas förvåning. De allierade ville hindra ryssarna att nå öppet vatten i Östersjön och valde då att slå till mot Bomarsun-fästningen. Tack vare att krigsfartygen nu kunde förses med ångmaskin gick det att ta dig fram genom smala sund till platser ryssarna inte räknat med. Engelska fartyg kunde bombardera fästningen och 10.000 franska soldater anföll fästningen från landsidan. Efter en tid gav ryssarna upp.

Sverige erbjöds överta fästningen men tackade nej. Hela anläggningen sprängdes i bitar – det tog en vecka…

I år invigdes besökscentret Bomarsund. Väl värt ett besök.

Bomarsund

Dagens etapp var 13 sjömil. Vindprognosen stämde med verkligheten, det blåste knappt någonting de första tre timmarna (motorn fick jobba hela dagen). Den sista biten kom det vindbyar på uppåt 7 m/s i samband med regn och åska. Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.

Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla.