7,5 timmar tog dagens överfart från Fejan till Rödhamn. Bra vindriktning mest hela tiden med vindar mellan 5 och 7 (ibland 9) m/s.
Vi var bara 30 minuter efter den snabbaste i gruppen.
Två båtar väntar en dag med överfarten.
Massor av båtar i hamnen. Helt normalt den här tiden sa hamnkaptenen.
Vi fick iallafall plats mellan en stor gammal stålbåt och en modern 50-fotare.
Avfärden från Kyrkviken på Möja var odramatisk. Det var lugnt i viken och inte många hade börjat röra på sig.
Eskadervimpeln hissade vi under OXSS-vimpeln. Noterade att denna var väldigt sliten, Gjorde en tillfällig reparation med tape (!). Vimplarna hissades upp. Strax därefter upptäckte vi att linan till vimplarna gått av. Det var OXSS-vimpelns lina som gått av. Per hissades upp i båtsmansstolen, den lilla biten upp till spridarna, för att hämta ner resterna av OXSS-vimpel och änden på linan.
Vi fick gå för motor förbi Möja-landet pga för svag vind. Sedan stängde vi motorn och hissade stor och gennaker. Några knop gjorde vi.
När farleden vek av mot norr blev det plattläns. Storen skotades så den inte tog någon vind. Genuan rullades ut på motsatta sidan mot gennakern och spirades maximalt.
Strax ökade farten med någon knop och vi höll minst samma fart som övriga båtar bakom oss.
Fejan har systemet med moringlinor, vilket är lite jobbigt. Vi lyckades ”parkera” utan problem. När övriga i Sörmlsndseskadern kom hade hamnen fyllts med fler båtar. Det blev lite stökigt innan alla var på plats.
Därefter skepparmöte. Ett par båtar stannar en extra dag här på Fejan. Övriga tre inklusive oss planerar att segla över till Rödhamn i morgon lördag.
Eftersom det ska blåsa på måndag är planen att gå till Mariehamn redan på söndagen.
Vi körde över till Kyrkviken från vår svajhamn vid 10-tiden. Då fanns det lediga platser även längst in i viken.
Sedan sist vi var här har det byggs en ny toalett-anläggning. Dock ingen dusch pga vattenbristen. Vi köpte 20 liter vatten för 40kr.
Vi fyllde matförrådet för en betydligt större summa…
Kvällen ägnade vi åt
Det var en hård kyrkbänk och det var en spännande handboll som vi lyckades vinna till slut.
Under dagen var det full fart i hamnen med vattenskotrar, styrpulpetare, stora motorbåtar och segelbåtar som for in och ut ur hamnen.
Från den fina Napoleonviken körde vi mellan branta öar ut mot Ingaröfjärden. Vi såg gamla förtöjningsplatser för marinens fartyg. Så stora båtar har vi nog inte numera…
Väl ute på Ingaröfjärden började vi kryssa ut mot fritidsbåtarnas E4:a. Väl ute i farleden började vinden vrida med, så kunde lätta på skoten och sträcka norrut.
Snart fick vi slör. Andra båtar inspirerade skepparen till att montera upp gennakern.
Efter nära sju timmars segling beslog vi seglen och körde in till Möja Kyrkviken. Därifrån fick vi backa ut igen, eftersom det var alldeles fullt.
Vi körde tvärs över farleden och in till Hemholmen/Ostholmen. Där kastade vi ankar för att ligga på svaj. Det ligger ett 20-tal båtar i viken. Efter oss kom en tysk båt som droppade ankaret ganska nära oss och som därefter hivade ut typ 20 meter kätting. Vi kom nära varandra när båtarna gled omkring i den obefintliga vi den. Undertecknade passade på att lägga i akterankare när vi var långt från tysken. Då borde vi kunna hålla oss på vår kant under natten.
Ankarlanternan är uppmonterad och ankarlarms-appen aktiverad.
I morgon gör vi ett nytt försök med Kyrkviken för att proviantera.
Vi tog en lugn morgon och lät regnet blåsa bort innan vi tog oss upp till konsthallen. Monica studerade solrostavlorna medan Malte och jag studerade kaféets utbud.
Det var stiltje större delen av dagen, så det fick bli motor de drygt 6 sjömilen till Napoleonviken. Det var många båtar i viken redan när vi kom. Men vi hittade ett litet område där vi kunde lägga oss på svaj.
I morgon planerar vi att gå till Möja. Vi får se hur det blåser!
I dag tog vi oss till Artipelag, där det finns en fin brygga som det är gratis att ligga vid i 24 timmar. Förutsatt att man besöker anläggningen. Det finns ingen serviceanläggning, men en tjusig toalett i museet.
Före avfärd hade vi en mycket trevlig fikastund på Blå Porten med Lasse och kusin Ann.
Det var som vanligt väldigt skvalpigt på vägen till Sverige och Danmark – de två holmarna man passerar för att komma in i Skurusundet. Vi väjde för Birka Gotland som var på väg in till Vikingterminalen.
Färden genom trånga Baggenstäket gick bra. Vi passerade Skogsömonumentet som påminner om när bl.a. soldater ut Södermanlands Regemente den 13 augusti 1719 lyckades hindra ryssarna från att ta sig längre in mot Stockholm. Man tror inte att ryssarna egentligen hade för avsikt att invadera Stockholm. Det var styrkan för liten för. Mer troligt är att det var en slags terrorhandling för att förmå svenskarna att börja fredsförhandla.
I morgon tisdag ska det bli regn. Vi har sovmorgon och hoppas ta oss till Napoleonviken under ett par regnfria timmar efter lunch.
Förutom proviantering – nu kan det dröja 1 vecka tills vi ser en livsmedelsbutik – ägnade vi dagen åt att utreda varför skeppet Wasa kantrade och sjönk.
Skeppet byggdes på två år. När man sett båten live inser man att det var ett snabbt bygge!
När regalskeppet Wasas skrov var klart sjösattes det. Därefter byggdes all överbyggnad, inredning och rigg. När det var klart förflyttades skeppet en kort sträcka där kanoner, krut och kanonkulor lastades ombord.
Flera personer var oroliga för att skeppet var rankt. Man hade fyllt så mycket barlast (stenar) som det fanns plats för. Man lät trettio man springa från reling till reling för att testa hur rankt skeppet var. Men redan efter tre vändor avbröts testet, eftersom man var rädd att skeppet skulle kantra.
Den 10 augusti 1628 seglade Wasa ut på sin jungfruresa. Man sköt salut med kanonerna, som var brukligt på den tiden.
En vindpust fångades upp av de endast fyra segel som var satta. Båten krängde betänkligt men rätade upp sig när vinden avtog. Men strax kom en lite kraftigare vindby som krängde Wasa så mycket att de nedre kanonportarna tog in vatten. Wasa rätade aldrig upp sig utan sjönk på bara några minuter. Mindre än en sjömil från kajen…
Fartyget var för smalt med för lite barlast i relation till vikten ovan vattenlinjen.
Det har blivit betydligt kallare i kväll och den sydvästliga vinden har vridit till nord. Nu ser man knappt övre delen av Gröna Lunds åkattraktioner pga dimman.
I dag hade vi en ledig dag. Vi ägnade oss åt att vara turister. Åkte Djurgårdsfärja, besökte Vrak och åkte spårvagn. Samt promenerade.
I dag hade vi en lite längre etapp framför oss. Ca 35 sjömil, två broöppningar samt en sluss med bro. Dessutom var det dax att tanka.
Vädret såg betydligt bättre ut i dag. Sol, 24 grader varmt samt vind från väst 4-8 m/s. Vi kom iväg kl 07:30, körde motor i exakt 5,45 knop. GPS:en räknade ut att med den farten kom vi fram 10 minuter före broöppning vid Stäket. Det blev frukost under gång.
Efter Stäket blev det segling. Vinden friskade och vi susade fram i 5-6 knop. Vi t.o.m. seglade ifrån en Ballad, trots att vi säkert var mer lastad än han. Vet inte om han visste om att det var en kappsegling, men att vi ”vann” berodde på att han dels inte undvek läande öar och inte hade koll på att man ska lätta på skoten när det är slör (!).
Ju närmare Stockholm vi kom desto mer ökade båttrafiken och mängden solbadande utmed stränderna. Finns många hus utmed farleden med fantastiskt fina lägen.
Slussen i Skanstull öppnade precis när vi kom fram. Det var många i slussen plus en rundtursbåt.
Genom Hammarbysjön åkte vi i snigelfart, ändå fick vi vänta ett bra tag innan Danvikstullbron öppnade.
Sen var vi äntligen framme i Saltsjön och kunde köra över hamnbassängen till Wasahamnen. 7,5 timmar tog dagens etapp inräknat väntetid och stopp.
Nu stannar vi några dagar i huvudstaden.
Vi hade kollat att ta oss till Skokloster via buss, via turbåt och via hyrbil. Till slut visade det sig att det enda vettiga var att vi körde dit med vår egen båt! Övriga alternativ var för dyra, för tidskrävande respektive omöjliga (hyrbil finns inte i närheten).
Resan tog knappt 2 timmar (enkel resa) plus väntetid för broöppning.
På hemvägen seglade vi mesta tiden med enbart genuan. Vinden friskade i så vi loggade 6 knop i byarna.
Slottet är stort och har en öppen innergård. Flera olika kända släkter har ägt slottet genom århundraderna. Sista släkten sålde egendomen till Staten år 1967.
Så nu är vi tillbaka på samma plats i Sigtuna. I morgon blir det långsegling, ända till Stockholm.
PerMonick 