Under natten till måndagen blåste det rejält. Det tjöt i riggen och båten krängde trots att vi ligger väl skyddade mitt i stan.
I dag ska vi ta det lugnt och utforska staden.
Vi var snabbare än regnmolnen!
Vi fyllde upp ett par reservtankar diesel innan vi kl 09:30 lämnade Vänersborg.
Gropbron, Gropbron, Gropbron i Vänersborg – här kallar segelbåten PerMonick. Kom.
Här svarar Gropbron. Kom
Vi önskar öppning av bron. Kom.
Vi öppnar om några minuter.
Tack för det. Klart slut.
Det gick snabbt att få öppning av den första bron på vägen till Trollhättan, med hjälp av VHF kanal 9.
Efter bron kommer ganska snart den första slussen. Där fick vi invänta en av båtarna från natthamnen i ca 45 minuter.
Vi parkerade på Spikön och betalade för två nätter.
Sen en 3,5 km lång promenad till slussområdet. Där åt vi god sallad i en allt mer mulet och blåsigare plats, intill slussen.
Efter konsultationer med SMHI så skippade vi Saab-museet och gick istället raskt hem (+3,5 km) till båten. 5 minuter senare vräkte regnet ner!
Mot de STORA slussarna
Efter tankning ska vi i dag söndag åka vidare mot Trollhättan. En sluss och några broar finns det på vägen.
Tänkt natthamn är Spikön, där vi även låg på 2018 års segling.
Anlänt Vänersborg
Vi tog sovmorgon så vi kunde ta en fika med nygräddade våfflor, just när kaféet/handelsboden öppnat i Dalbergså.
Monica & Malte fick springa till båten när det kom en åskskur.
Vi vinkade adjö till hamnkaptenen och åkte ut i Vänern igen. Medvind 5-7 m/s och lite gammal dyning gjorde att det gungade. Vi styrde söderut med kurs mot Vänersborg.
Väldigt lite båtar ute på sjön.
Efter 3,5 timmar närmade vi oss vägbron vid Vänersborg. Det har fri höjd på 16,5 meter, så vi behövde inte broöppning.
Men strax därefter kommer järnvägsbron (2 meter), så för fick vi ropa upp brovakten på kanal 9 (VHF) och begära öppning. Efter en kvarts väntan gick bron upp.
Vi förtöjde och vandrade upp till centrum. Staden, som har 39.626 invånare har varit residensstad sedan år 1690 (till år 1997).
År 1800 färdigställdes Trollhätte kanal, vilket var ett lyft för den strategiskt placerade tätorten.
Vi handlade i matvarubutiken och tog en långpromenad. Inspekterade det gamla vattentornet som eventuellt ska bli hotell.
Eftersom det skulle blåsa upp på eftermiddagen/kvällen så ville alla ligga på insidan av bryggan.
Nu ska det bli v a r m t
När SMHI börjar skicka ut varningar för varmt väder är det inte fel att vara ute på Vänern , där vattnet är 15 grader…
Vi har ungefär 16 sjömil att segla i dag för att hamna i Vänersborg.
Förutom att få båtens position utritad på ett sjökort får vi en massa annan info. T.ex. vad klockan är, batterispänning vid instrumentet, fart, beräknad ankomsttid, distans till målet samt hur långt från den tänka kustlinjen vi befinner oss.
Vi har tänkt att lämna Dalbergså vid 10-tiden. Vi låter vinden avgöra…
Läckö – Dalbergså
Monica kopplade upp sig på ett gymnastikpass i arla morgonstund på Läckö ångbåtsbrygga. Malte hängde på medan kapten lagade frukost…
Det är en trevlig, lite slingrig, farled från Läckö slott ut till ”öppet vatten”. Väl ute ur skärgården visade det sig att det blåste exakt rakt emot.
Vindriktningen pendlade dock +- 20 grader med långa mellanrum, så med några strategiska krysslag så var vi efter några timmar över ”havet”.
Vindstyrkan låg oftast mellan 5 och 8 m/s. Vi hade tagit in ett rev, så vi hade behaglig gång på båten.
När det var en sjömil kvar blåste det upp till 11-12 m/s, så vi tog motorn sista biten.
Målet för dagen var Dalbergså, som är en trevlig liten hamn, skyddad för alla vindar. Hamnkaptenen var som vanligt framme och hälsade välkomna.
Tyvärr hade fiket/den lilla butiken inte öppnat för säsongen än. (Öppnar i morgon).
Vi tog en promenad till utsiktsplatsen, där det finns 3.000 år gamla hällristningar att studera.
På kvällskvisten är vi tre båtar i gästhamnen, en stor skuta oräknad.
Läckö – Dalbergså
Dagens etapp är ca 22 sjömil. Med 3 knops fart klarar vi det på (22/3=) 7 timmar och 20 minuter.
Vi har tänkt att starta kl 8. Det betyder att vi bör öka genomsnittsfarten till 3,3 knop om vi ska hinna fram och förtöja båten innan det är dax att bänka sig för matchen Sverige 🇸🇪 – Slovakien 🇸🇰!
De la Gardie’s sommarstuga (*
Efter sedvanliga morgonbestyr (frukost & packning av sittbrunnskapell) seglade Malte, Monica och jag ut från Mariestad.
Vi fick fin segling ut förbi Viksnäsudde och ut på Vänerns vidder.
Det var inte många båtar ute. Med 7 sjömil kvar till Läckö dog vinden ut. Dieseln fick jobba i ekonomifart den sista biten. Vi anlände till Läckö slotts brygga kl 15.
När detta skrivs (kl 21) ligger vi fyra gästbåtar vid bryggorna, plus en snål typ som lagts sig på svaj i viken.
Vi promenerade till Naturrum för att checka in i gästhamnen samt för att studera den fina utställningen om Vänern.
Efter en guidad presentation (coronaanpassad) av slottet och en god kopp kaffe med supergott bakverk på Stallet, var det dax för middag ombord.
Läckö Slott, enligt Wikipedia;
Läckö är ett slott, som ligger på Kållandsöi Lidköpings kommun i Västergötland.Slottet är beläget på en udde i Ekens Skärgård i Vänern och är ett minne från Sveriges stormaktstid. Det tillhörde under medeltiden skarabiskoparna och lämnades 1615 som grevskap åt släkten De la Gardie, men indrogs 1681 till kronan. Läckö har senare bland annat förlänats till Carl Gustaf Tessin 1752 och 1810 till Carl Johan Adlercreutz och har senare varit utarrenderat, bland annat inom ätten Rudenschöld. Slottet och kungsgården ägs numera av staten genom Statens fastighetsverk och är statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935.
*) Gardie bodde inte så många veckor om året på slottet. Det berodde bland annat på att han hade ytterligare typ 15 slott eller bruk att lägga ner tid på. När han var på plats sysselsattes typ 100 personer för att göra livet drägligt för Gardie med gäster. Under övrig tid på året var 30-50 personer sysselsatta med att hålla husen i trim till nästa besök.
Äntligen segling
I dag blir det segling på Vänern.
Målet är Läckö Slott.
Mariestad
Skärgården mellan Sjötorp och Mariestad är består mest av grynnor och grundområden och farleden är trång. Att kryssa den vägen är bara för lokalbefolkningen. Vi hade motvind och gick för motor.
På vägen mötte vi ”slusskompisarna” från Linköping. De hade varit in till Mariestad och vänt. Nu ska de högsäsongslussa tillbaka till sin hemstad.
Båtar högre än 18 meter får göra en rejäl omväg runt Torsö, om de vill åka till Mariestad.
Tack vare att båtgrannen Sören i Oxelösund har bra kontakter i Mariestad, så fanns en perfekt gratisplats till oss vid framkomsten.
På bryggan i Mariestad stod Monica som just anlänt till gästhamnen. Efter en god lunch tackade vi av Janne för utmärkt gastande och trevligt sällskap. Han tog Nisse (Monicas bil, en Nissan) hem till Nyköping.
Efter en del inköp på matvaruaffären plus en mjukglass, blev det dags att sova.
