I dag fick vi en lugn läns 22M till Sandvik från Stora Rör. Vi tog det lugnt och seglade mest med bara storen.
Tidvis blåste det 8 m/s och farten ökade till 5 knop.
Restaurang och fiskbutik finns alldeles vid hamnen och ställplatserna.
Nu är det oväder på väg. Men SMHI vet inte riktigt var det ska bli värst. Eventuellt stannar vi en extra natt här i Sandvik i väntan på att ovädret med regn och nordvindar på uppåt 17 m/s drar över.
Stora Rör, ligger ca 7 M norr om Kalmar. Orten var fram till Ölandsbrons invigning ett färjeläge för den Ölandsfärja som hade kortast väg till fastlandet.
Det har investerats mycket i bryggor och restauranger sedan vi var här senast (( i början av 2000-talet). Det här är en hamn man vill återkomma till.
I morgon siktar vi på Sandvik.
I går kom vi fram till favorithamnen Kristianopel efter en lååång dag i motvind från Kalmar.
Tanken var att vi skulle fortsätta till Karlskrona och sedan kanske vidare till Karlshamn/Hanö.
Men efter bara några minuter i tuff sjögång och motvind beslutade vi att Kristianopel fick bli vändpunkten på den här treveckors-seglingen. Annars hade vi haft 3 timmars motsjö att se fram emot…
Vi har några hotande regnmoln som jagar oss. När det kom några stänk fällde vi upp bakre delen av akterkapellet. Ett utmärkt skydd om det kommer ett ösregn!
Det blåser 7 – 9 m/s, farten ligger på 5,5 knop.
Uppmätt vattentemperatur mellan Västervik och Kråkelund.
Utanför Oskarshamns kärnkraftverk var det fyra grader varmare. Men inte ens det räckte för att jag skulle bada…
Den här helgen seglade vi korta etapper i Sörmlands skärgård. Mia var gäst under seglingen, som startade i hemmahamnen i fredags.
På fredagseftermiddagen seglade vi i frisk vind förbi Stålverkshamnen, korsade Örsbaken och seglade in förbi Rensholmen. Bojen vid Svärdsklova fick bli natthamn.
På lördagen seglade vi vidare till Stendörren. Efter promenad inklusive klättring upp i utsiktstornet blev det lunch. Vi hann även med en glass från kiosken.
På eftermiddagen seglade vi vidare förbi Sävö och ut till SXK-bojen vid Hartsö. Det har blivit lite av ett favoritställe.
På vägen hem stannade vi och fikade i Sävsundet. Det står 1,8 meter vid bryggan, men när vi skulle åka iväg var det <1,6 m, så det blev lite jobbigt att komma loss!
På hemvägen stannade vi för lunch vid Mjölholmen. Också ett mysigt ställe.
Tillbaka i Oxelösund fick vi fälla upp akterkapellet som var dyngsurt efter nattens regn.
Midsommar
Midsommarhelgen ägnade vi oss åt att följa vinden. Vi hamnade i Stendörren, Trosa, Hartsö på Midsommar (SXK-bojen), Hävringe och sista övernattning vid Lundarna, söder om Bråviken.
Mitt i veckan segling
Pia och Janne följde med på en dagstur. Tanken var att segla över Bråviken till Lindarna. Men vinden vred emot så vi seglade till Hävringe istället.
Skön segling i 5-7 m/s. Fick kryssa några slag vid Gamla Oxelösund.
Backa Holmar
Monica jobbade lördag, men efter arbetspasset seglade vi ut. Det blåste friskt 6-9 m/s, så vi nöjde oss med genuan. Vi kom lätt upp i 5 knop på plattlänsen ändå.
Planen var att fånga bojen vid Mjölholmen, men den var upptagen. Det har den varit de senaste gångerna vi seglat förbi, så den är nog ganska populär.
Nu fortsatte vi segla längre in mot land och Backa Holmar. Till slut kastade vi ankar i Starrängsviken. En perfekt ankar vik för nästan alla vindar. Det var premiär för mig att segla in här. Kul att upptäcka nya platser i sin egen skärgård, efter drygt 50 års seglande!
På morgonkvisten kom ett välbehövligt regn som varade i flera timmar. Efter frukost blir det hemfärd, då det ska fortsätta regna. Planen är att köra genom Ekholms-strömmen, förbi Vålarö. Området är numera sjömätt av Hydrographica, så det ser enkelt ut!
Numera arrangeras 24-timmars som ett samarrangemang på Svealandskusten med SXK-kretsarna Stockholm, Sörmland, Eggegrund och Uppsala-Roslagen.
Totalt var det i år 30 båtar anmälda, varav 4 till 22-timmars-varianten där vi var anmälda.
I år var Christer S gast. Målet var att segla längre än seglingen 2021, då Monica och jag nådde 50 sjömil.
Det blåste 5 – 7 m/s precis som prognosen sagt. Men det var mer SV än V, vilket gjorde att vi inte kunde hissa gennakern från start, som vi planerat. Med god fart, 5 knop, seglade vi rätt ut mot Fällbådan utanför Arkösund.
Ut mot Klacksten kunde vi äntligen hissa gennackern och farten ökade en knop. Efter Sänkbåden girade vi mot vändpunkten Vikasgrunden och fick då rulla in gennakern igen.
Klockan var 12 och vi vågade inte gå längre söderut. Vi var då en bit söder om Harstena men inte riktigt i höjd med Fyrudden.
Nu fick vi navigera på riktigt eftersom vi gick in i ytterskärgården där sjökorten inte är helt tillförlitliga.
Det gick bra och vi kunde skriva in Bärsankan, Månggrenarna och så småningom Arkö, när vi kom in på farleden för första gången på seglingen.
När vi närmade oss Lilla Alen var klockan 16:30 och vi hade 2,5 timmar på oss att segla 6,5 sjömil till målet Vinterklasen.
Med den fart vi höll skulle vi vara i mål på 1 timme och 20 minuter. Vi resonerade om hur vi skulle nyttja den överblivna timmen. Till slut bestämde vi oss för att sätta kurs snett upp mot Bråvikens norra strand, till fyren Mesen.
Till Mesen var det 4,4 M och vidare in till mål 4,5 M. Det borde ta 1 timme 45 minuter. Då skulle vi ha gott om tid i medvinden till målet.
Det friskade i rejält över Bråviken men det var inte stora vågor här inne. Undertecknad hade siktat på Ålbäcksgrund, så väl över Bråviken fick vi göra ett krysslag för att komma upp till rundningspunkten vid Mesen.
Just som vi vände och styrde mot målet vid Vinterklasen avtog vinden markant. Från 6-7 m/s till 2-4 m/s. Eftersom det var plattläns minskade farten till mellan 4 och 2,5 knop.
Det började bleka ut från stränderna. GPS:n höll oss fortlöpande uppdaterade om ETA. Sakta ändrades den beräknade ankomsttiden från 18:50 till 19:00. Då packade vi upp gennakern igen, som vi alldeles nyss hade stuvat undan.
Med spirad gennaker och utfirad stor lyckades vi med ett par minuters marginal nå mållinjen. Det var svettigt värre den sista halvtimmen!
Sista metrarna var farten nere mot 2 knop.
Vi seglade totalt 57,4 M (fågelvägen mellan punkterna). Efter korrigering enligt mätetalet blev resultatet 55,7 M. Drygt 10% längre än målsättningen!
Det var bara en till av de andra tre 12-timmarsbåtarna som kom i mål. Den båten seglade 33 M på korrigerad tid. Men hur vindarna blåste där uppe i Stockholm vet vi inte.
I flera år har jag använt appen OnCourse för att ”bakvägen” få in AIS-data till systerappen MarineTraffic. Man har då kunnat se vår framfart i just MarineTraffic. Men man har inte sett oss i andra båt-appar eller i plottrarna ombord på andra båtar.
Nu har OnCourse blivit allt segare och instabilare, då det har blivit riktigt jobbigt att använda appen. Ett annat problem är att appen suger ur all kraft ur batteriet på bara ett par timmar.
Så jag slog till och bytte ut min gamla Garmin AIS 300 (mottagande av AIS) till en Garmin AIS800 (både sändande och mottagande av AIS).
En liten överraskning var att man måste använda en Windows-dator för att konfigurera AIS:n! Jag lyckades skaka liv i min gamla PC – och kom ihåg lösenordet för inloggning!
Viktigast var att skriva in rätt MMSI-nummer (båtens reg-nummer), eftersom en felskrivning innebär att apparaten måste skickas tillbaka till återförsäljaren för reset!
Sen var det enkelt att montera in databoxen, koppla in kablarna för NMEA2000 (för att få fartdata från plottern och skicka uppgifter om andra AIS-båtar till plottern), VHF-antennen (för att sända och ta emot AIS-data), VHF-kabeln från splittern till VHF-radion samt strömkabeln. Jag använde samma strömkablage som till 300:an.
Allt fungerade direkt och när jag körde en sväng i hamnen kunde man följa framfarten i t.ex. Seapilot.
Man behöver lägga in båtens MMSI-nummer i plottern, för att slippa se den egna båten på plottern!
Kvar är nu bara att koppla in på/av-knapp på en kabel, så kan man välja att köra i enbart mottagarläge. Bra när man ligger i hamn men vill ha övriga instrument igång.
Den 7 maj kommer SXK-bojarna vid Hasselö -Bergö och Svärdsklova att bytas ut. Nu kommer det att bli modernare Pelarbojar som är förankrad i bojstenen med en kraftig lina.
Det är SXK Sörmlandskretsen som administrerar utbytet men det är S:t Annakretsen som med hjälp av inhyrd arbetsbåt och dykare utför jobbet.
Torsdag-fredag körde jag Sörmlandskusten upp till Trosa.
Som ansvarig för SXK Sörmlandskretsen bojar inspekterade och rengjorde jag 7 bojar.
Fantastiskt fint väder hade jag. Rätt kyligt när det var motvind. Det var bara 9 grader i vattnet.
De allra flesta SXK-bojar i Sörmland är numera förtöjda med kraftig lina. De lär hålla >20 år om inget skaver sönder dem.
Det gick lätt att vinscha upp bojarna med hjälp av storfallet. Spirbommen använde jag för att hålla ut bojen från akterspegeln.
PerMonick 