En VHF har jag haft i många år. Men det är bara 7 år sedan jag tog certifikat för att använda den!
(Jmf med en bil; Du kan köpa en bil utan att ha körkort, men får inte köra bilen).
Jag skaffade VHF:en främst för att det finns en nödknapp på den. Håller man knappen intryckt >5 sekunder går ett digitalt larm ut i etern till ALLA båtar och sjöräddningen. VHF:en sänder då automatiskt ut vilken båt det gäller, ägare och båtens position. Man behöver inte licens för att använda nödknappen.
Om det inte är total panik så kan man knappa in en kod innan man sänder iväg nödsignalen. Koden har ett antal fasta varianter, typ ”tar in vatten”, ”brand”, ”man över bord” mfl.
Positionen hämtar VHF:n från plottern (GPS:en).
Licensen skaffade jag när jag upptäckte att det är praktiskt att kunna ropa upp brovakter, speciellt på Trollhätte kanal.
Förutom ropa upp brovakter kan man prata med andra båtar och till och med ”ringa” telefonsamtal. Men det senare kräver abonnemang på Stockholm Radio. Telefonsamtalet går till så att man ropar upp Stockholm Radio och beställer samtalet. När mottagaren svarar kopplar Sthlm Radio ihop telefonsamtalet med VHF-samtalet. Till skillnad mot vanliga telefonsamtal kan alla som har VHF:en igång på samma kanal höra hela samtalet.
Från en telefon kan man såklart även ringa Sthlm Radio och beställa samtal till en VHF. Man bör ha en hum om i vilken landsända båten finns och man måste kunna anropsnummer och båtnamn. (Se bild ovan). Sen gäller det ju att man på båten lyssnar på Sthlm Radio:s utsändningar.
Vi har även en bärbar VHF ombord. Den når inte lika långt som den fasta (som har antennen i masttoppen) men det är mycket mer praktiskt när man pratar med näraliggande båtar. Man kan såklart även prata mellan den fasta i båten och den bärbara om man är på utflykt och mobilen inte har täckning.
Även den bärbara har en nödknapp. Den bärbara ingår i utrustningen för livflotten.
PerMonick 