I dag fredag lämnade ca 60 båtar Mariehamn för att segla hem till sina respektive hemmavatten. Det fanns båtar från Norrland till Västkusten bland deltagarna i årets SXK-eskader.
Årets segling över Ålands hav gick i rekordfart för oss. 6,22 knop blev den genomsnittliga farten de 20,7 sjömilen mellan Marbådan på Ålandssidsn och Tjärven på Svenska sidan. Detta var den tionde gången jag seglade över Ålands hav.
Det var ganska många lastbåtar som passerade åt norr och söder, har inte sett så många på en översegling tidigare. Min Garminplotter är duktig på att varna om det är risk för kollision respektive att visa ”grönt ljus” när mötet kommer att ske säkert. Man måste dock tänka på att den egna farten kan ändras och att fartygen kan gira.
Vi passerade bakom ett nordgående fartyg med god marginal. Sen var det dax att korsa det södergående fartygsstråket. Första lastbåten gick med beskedliga 7,3 knop. Det gjorde nästan även vi, så det var lätt att se att vi skulle passera framför med en dryg sjömils marginal. Fartyget tutade några gånger, men det var för båtar efter oss.
Nästa fartyg varnade Garmin för. Det gick i 15 knop och gick en bra bit väster om 7-knopbåten. Vi var tvungna att gira styrbord för att gå akter om. Vi gick även med lite fladder i seglen för att sänka farten.
Långa sträckor seglade vi i över 7 knop. Oftast i 6,3-6,8 knop. Vi krängde rätt ordentligt och vågorna växte till sig ju närmare Svenska kusten vi kom. Så det var en lättnad att komma i sjölä för dyningen när vi seglade in bland skären i Sverige.
Den tilltänkta gästhamnen väster om Kapellskär hade privatiserats. Vi hittade en vik ett par sjömil väster ut för vi ankrade på svaj. Ankarlanternan har slutat fungera, så ett par pannlampor får fungera som lanterna i natt.
PerMonick 