Etikett: Storkläppen

På svaj vid Vidaholmen och segling till Valdemarsvik

Nu blommar det!

Vi seglade i ganska svag vind så högt det gick i dyningen. Kursen var ungefär NO, rätt ut mot havet. Hade vi fortsatt i samma takt (3 knop) och samma kurs skulle vi om ett drygt dygn hamna på Gotska Sandön. Nu gjorde vi ett krysslag betydligt tidigare och kunde passera Storkläppen på 1 M avstånd. Farten ökade till 4 knop tack vare att vi nu fick den långa dyningen mot sidan istället för rakt framifrån. Vi hittade en mycket säker väg snett genom de yttre skären och grynnorna rätt till Väderskär. Sista biten in i artipelagen vid Jungfruskär körde vi motor.

Det blev en lugn natt.

Ett par vikar bort hade Celiza lagt till mot en klippa. Vi höll lite kontakt via SMS då Hans sett att vi var i närområdet.

Det var över 21 grader i vattnet men alla grönalger gjorde att det inte var aktuellt att bada. Det är många år sedan vi såg så här mycket grönalger i skärgården.

Efter att tagit sovmorgon körde vi vidare mot Valdemarsvik. Det blev motor till Stora Källskär sen halvvind in de 10 sjömilen till Valdemarsvik. Där finns en fin gästhamn med exemplarisk servicebyggnad. Dock behöver de öka frekvensen på sopsorteringen så här mitt i säsongen.

I morgon måndag blir det en lång etapp. Lundarna (vid Bråviken) är målet.

Harstena-Jungfruskär-Västervik

Omkörd av militären

Den 7/6 tog vi oss från Harstena till en SXK-boj innanför Jungfruskär. Det blåste friskt 7-11 m/s rakt på nosen.

På några ställen gick farleden i en riktning så vi kunde rulla ut genuan. Med bara 1/3-del av genuan utrullad ökade farten från 4,5 knop till 6,5.

På 70-talet var det regel att man drog ut båten ett par meter från land när man förtöjt mot land för natten. Det gjorde man för det kunde komma en båt från marinen som drog upp svall mitt i natten. Den detaljen har inte varit aktuell de senaste 25 åren. Men nu är det läge att återuppta den vanan.

Den militär båt som körde om oss i farleden drog upp kraftiga svall när farten var 7 knop. När båten passerat oss ökades farten och den försvann i en sky av vatten och vågor som spolade rent på näraliggande skär. Vi har sett rätt många kamouflagemålade båtar de här dagarna…

Ålkråkornas paradis vid Källskär gör att SXK-bojen i den viken inte är så populär.

Det är glest med båtar ute i skärgården. Kan ju delvis bero på det kalla och blåsiga vädret. De båtar vi möter är oftast från Tyskland eller Holland.

SXK-bojen var ledig och det fanns inga båtar inom synhåll. Det var skönt att sätta upp akterkapellet och slippa den kyliga vinden. Inget bad i dag – temperaturen var 9,5 grader.

Nej, det är inte is. Bara iskallt.

Den 8/6 vaknade vi totalt bleke. Efter en snabb frukost packade vi ihop kapellet och lämnade bojen.

Inne bland öarna var vattnet som en spegel. Längre ut på fjärdarna kunde den gamla dyningen från syd rulla in. Men båten tuffade på i 5,5 knop på ekonomivarvtal, även över dyningarna.

Storkläppen. Den siktade jag förra året under 24-timmars, men då såg man bara blänket från fyren.

Under motorfärden till Sladö Ask mötte vi plötsligt ett pärlband av båtar. De hade troligen legat i Västervik i väntan på bättre väder. De allra flesta var utländska.

Plats 39 i Västerviks gästhamn

I Västerviks gästhamn har man infört ett nytt system för att betala serviceavgiften. I princip behöver man numera boka en plats i förväg. Men då kan man råka ut för att det ligger en båt på den platsen redan. Det skojades friskt om systemet bland de gästande båtarna från Finland, Tyskland och Danmark…