Värsta dyningen har rullat in i hamnen, dygnet runt, under hela tiden vi varit i Ystad. Vi låg ganska långt ut på gästbryggan. Vi borde ha gått längre in och letat efter ledig plats (för det fanns det), men det var flera båtar i rörelse när vi kom.
Kl 08:30 lämnade vi Ystad. Det blåste 7-10 men vi skulle ha i stort sett medvind/halvvind på färden. Så vi körde med full stor och en flik av genuan utrullad.
Eftersom det var så stora vågor utanför inloppet smet vi in innanför de stora vågbrytarna – där färjorna håller till. Där fick vi plattvatten och kunde hissa storen utan problem.
Med vinden i ryggen upplevs inte 7 m/s som särskilt mycket. Båten drog upp farten till 5-6 knop när vi seglade ut mellan pirarmarna.
Vi seglade i en lång vänsterböj medan vi rundade Sandhammaren. Denna gång på respektfullt avstånd från stranden eftersom vissa vågor var över 2 meter höga.
Vartefter vi rundade Sandhammaren så fick vi gippa och snart börja skota för halvvind.
Det kom en tysk båt med revad stor och halv genua ikapp oss. Skepparen på PerMonick tyckte då att det var onödigt att ha genuan inrullad, det blåste ju bara 11 m/s i byarna…
Vi fick upp farten till stadigt över 6 knop.
När vi hade ungefär en halvtimme kvar till Skillinge ökade kraften i vindbyarna. Som mest läste vi 15 m/s i en by. Stadigt låg vinden på 12 m/s. Båten krängde rejält med vinden in rakt från sidan. Farten låg konstant över 7 knop.
Vid flera tillfällen gick farten över 8 knop. Plottern, som har en viss dämpning (snitt 10 sekunder) loggade som mest 8,2 knop. Det är en rekordfart, om man bortser från de surfar jag gjorde med båten för några år sedan (utanför Sandhammaren).
Båtens instrument visade 8,5 grader i vattnet. Det stämde exakt med vad badgästerna hade noterat kl 7 på morgonen. Vi avstod bad denna dag. Men det var en hel del badgäster som kom i sina badrockar och tog sig ett kallbad!
PerMonick 