Vadstena, 20 juli

Utsikt från båten

I dag har vi legat stilla i vallgraven till Vadstena slott. En eloge till Gustav Vasa som såg till att ordna en så skyddad gästhamn för gästande båtar! 😂

Flera kungar har varit folkbokförda i denna kåk!

Vi har i dag hunnit med att proviantera, åka rundturståg, torka sängkläder, promenera till, och fika vid, Klosterkaféet.

Jag inspekterade ankarboxen och det fanns lite skräp i botten som kanske bidrog till att vattnet inte hann rinna ut i den takt det sköljde in vågor av vatten.

Tätade några fabriksmonterade eldragningar, där jag tror merparten av vattnet från ankarboxen trängde in. Till nästa säsong ska det borras några fler dräneringshål samt monteras tätlist och gummilås (typ motorhuv rallybilar) på luckan till ankarboxen. Nån mer översvämning vill vi inte ha!

I morgon åker vi den lilla biten in till Motala.

En olycka kommer sällan ensam… Hästholmen > Vadstena, 19 juli

Frukost

Natten till söndagen öste regnet ner. Vid 2-tiden i natt hörde man hur vattnet porlade i ankarboxens dränering. (Just den dräneringen blir en av huvudpersonerna i vad som skulle komma att hända senare).

Vi åt frukost inne i akterkapellet, som var genomsurt men som inte släppte igenom en droppe vatten på oss! Det är så lyxigt att ha en torr båt! (Ni kanske anar vad som ska hända…?)

Hej då Hästholmen! Ett riktigt trevligt ställe om det inte blåser hårt från nordkvadranten.
Strand

Efter en enkel avfärd från bryggan vid Hästholmen gjorde vi en liten utvikning från den rutt till Vadstena vi hade lagt ut.

Ellen Keys Strand ligger tvärs över viken från Hästholmen. Hon ritade själv huset vid 60 års ålder och lät bygga det på ett par år. Det ligger verkligen tjusigt, alldeles vid (södra) foten av Omberg.

En defekt impeller

Det gick kort men djup dyning, blåste 7–10 m/s NNO vind,. Vi hade alltså vinden rakt emot. Det duggade och var lite dimmigt. Vi valde motorn i dag.

När vi kört knappt 1 sjömil (1.852 meter) saktade vi ner alldeles utanför Strand. Vi var så nära land att det var vindlä och eftersom det var en liten vik var dyningen knappt märkbar.

Men det vi märkte var att det kom mycket vit rök från avgaserna. Kollade temperaturmätaren och tempen var redan drygt 90 grader, efter bara några minuters körning. Kollade kylvattnet vid avgasröret- det var så gott som obefintligt. Det var inget bra! Stoppade motorn och lät Malte styra båten med vind och vågor, utanför land.

Segla kunde vi ju, och det skulle ju inte vara några problem att köra motorn en liten bit för att komma in i en hamn.

Men jag ville göra ett försök till felsökning. Tänkte först att det var något fel med vattenfiltret – som har krånglat tidigare i vår. Men kollade först impellern.

Impellern är en gummipryl med vingar. Den sitter i den pump som suger upp vatten till vattenfiltret, trycker sjövattnet genom en värmeväxlare som kyler motorn. Sjövattnet trycks till slut ut via avgasröret och har på vägen blandats med motorns avgaser.

På bilden ser man att två av ”vingarna” saknas. 33% av vingarna saknades alltså. Effektförlusten blir säkert ännu högre, kanske 50%, pga den defekta impellern.

När jag stängde av sjövattenintaget för demonteringen av impellern märkte jag att intaget inte var öppnat till 100%. Det kanske förklarar varför det varit lite dåligt flöde genom kylvattnet! Och det kanske var orsaken till att impellern gick sönder!

Det tog 25 minuter att byta impeller. På den tiden drev vi en sjömil. Vi drev alltså i över 2 knop!

Efter bytet, och att intaget öppnats fullt, fungerade kylningen perfekt och ingen rök syntes längre.

Glada miner i besättningen

Nu kunde vi vända och påbörja de 17 sjömilen rakt emot vinden. Vi hade kommit längre ut från land nu och vi mötte rejäla vågor. Vi dunkade ner ordentligt i en många vägdalar. Så pass att fören gick rakt genom vågen med en kaskad av vatten som sköljde över båt och sprayhood.

Monica läser ”i torkrummet”.

Efter ca en timme noterade undertecknad att några fendrar som vi har i ankarboxen låg och flöt så att däcksluckan stod på vid gavel.

Samma sak hände för några år sedan (finns beskrivet i bloggen), då Monica och jag gick för motor i hård motvind i Kalmarsund på väg till Karlskrona. Den gången hade en sten fastnat i dräneringshålet och hela boxen var full med vatten. 300 liter (och lika många kg) räknade jag ut den gången att det handlar om,

I och med att boxen var full med vatten så gick vi oftare genom vågorna. Vi kollade inne i båten och det hade kommit in en del vatten i kojen längst fram i förpiken.

Vi fortsatte ytterligare 2,5 timmar i motvinden som ökade en aning.

Grunt men lugnt

Vi hittade en plats längst in i vallgraven vid Vadstena slott.

Nu var ankarboxen tom på vatten. Det verkar bara så att dräneringen är alldeles för dålig för att kunna klara av sånt väder vi hade i dag! Fler (3) hål ska borras till nästa säsong!

Nu kunde vi konstatera att dynorna i förpiken var blöta. Det hade inte kommit in vatten via de genomföringar vi har för landström respektive lanternor. Skåpen uppe vid taket var torrs. Men under dynorna var det blött. Därunder finns två stora utrymmen. I det ena sitter dricksvattentanken, där var det nästan torrt. Framför vattentanken finns ett stort förvaringsutrymme. Där har vi främsta sängkläder och täcken. Samt en booster, alltså ett reservbatteri. I det utrymmet kunde vi hinka upp ca 30 liter vatten. Plus att nästan allt var blött. Halva boostern var i vattnet, så där har det nog blivit kortslutning.

Allt hängdes upp på tork, värmaren och elvärmaren drogs igång medan vi tog en promenad i fina Vadstena.

Nu ska vi vila upp oss ett par dagar i Vadstena.