Kategori: Segelbåtar

Det blev sovmorgon i morse. Efter en utsökt frukost på Kyrkogårdsön (Siaröfortet) så började vi ett mödosamt kryssande norrut. Vi kryssade utan stopp i 8 timmar. Med tiden blev vi proffs både på att göra slag och att hålla fart och höjd. Vinden höll sig stadigt på 4 m/s utan byar.

Distansen fågelvägen är 20 sjömil, så det blev ca 30 till Fejan.

För fem fem år sedan brann värdshuset ner till grunden. I förra veckan (!) hade de premiäröppning. De hade inte inte ens hunnit lära sig kassasystemet. Det som var bra var att de bjöd på hamnavgiften 😃.

I den här hamnen har man infört det förhatliga ”moringsystemet”, dvs att det ligger en förtöjningslina som man ska fiska upp och använda till akterförtöjning.

Problemet vid tilläggningen är med detta system att det är svårt att hålla aktern på plats tills man fått tag i linan. Vi lyckades perfekt – men då visade det dig att linan vi fiskade upp var avskuren (av en propeller?). Det löste sig dock och vi låg strax snyggt parkerade vid bryggan.

Vinden avtog på kvällskvisten och det blev helt vindstilla.

Vi lämnar Vaxholm

I dag tog vi det lugnt och tog oss fram till Trälhavet. Efter lunch och vila körde vi till Åkersberga. Där klev Monica av för att övernatta hos en bekant. Sen får hon jobba i 14 dagar innan hon återkommer till PerMonick i Hudiksvall.

Christer S har mönstrat på och kommer att hjälpa till med seglingen upp till Gävle. Efter att Monica klivit av hissade vi segel och länsade åt norr mot Furusundsleden.

Det var många seglare som kryssade upp mot hemmahamnen i Åkersberga eller Svinninge.

Så snart vi kommit in i Furusundsleden dök det upp Finlandsbåtar plus ett gigantisk kryssningsfartyg (Norwegian).

Vi lade till vid gästhamnen vid Siaröfortet. Det är lite blåsigt just nu, med i natt ska vinden vrida och det blir lä.

Siaröfortet byggdes efter första världskriget och var tänkt att mota ett rysk anfall mot Vaxholm. Ca 250 man var förlagda på fortet. Vid besiktningen visade det sig att fortet var för fuktigt och ohälsosamt för soldaterna att bo i, i fredstid. När andra världskriget utbröt var anläggningen redan omodern. Den användes i utbildningssyfte fram till 1960. Några år senare anpassades den till vandrarhem och turistmål.

Ut från Stocholm var det rusningstrafik i dag – på sjön alltså. Det var Finlandsfärjor, Waxholmsbåtar, Strömmabåtar, Pettersonbåtar, taxibåtar, segel- och motorbåtar o alla format. På den lilla sträcka av ”storbåts-farled” vi åkte hann vi möta en Finlandsfärja; Viking Cinderella.

Efter att vi vinkat av Eva-Charlotte och Christer vid spårvagnen ställde vi iordning PerMonick för avfärd.

Janne kom och vi åkte iväg.

Solen sken och det blåste friskt, 7-11 m/s. Vi hade läns och slör så det blev inte kallt, trots att det var kyligare i dag.

Efter en god lunch i Vaxholms gästhamn tog vi linfärjan ut till Vaxholms Fästning. Försvarsanläggningen räddade Stockholm från en invasion av Danskarna samt från Ryssarna (för exakt 300 år sedan, i juni 1719). Anläggningen byggdes om till dagens utseende, men blev bara några tiotal år efter färdigställandet omodern. De nya kanonerna kunde skjuta genom murarna!

I natt regnade det en skvätt och på morgonen blåser det 8-10 m/s. Solen skiner nu som vanligt.

På morgonkvisten tog jag en promenad till Estoniamonumentet, som jag inte sett tidigare. Det är väldigt bra placerat, alldeles intill den kyrkogård som ligger nära Vasa-hamnen.

Vi har nu vinkat av gastarna Eva-Charlotte och Christer, efter en bra segling från Oxelösund (enbart Christer) och ett roligt midsommarfirande tillsammans. De båda dyker upp senare i sommar på en mer utmanande etapp…

Nästa gast, Janne, är på ingång. Vi kommer i dag att segla till Vaxholm. Det blir en ganska kort dagsetapp. Men det är alltid spännande att segla ut från Stockholm med alla båtar av olika slag och flådiga villor utmed stränderna.

Dagens segling från Birka till Vasahamnen i Stockholm började med en härlig kryss i 5-8 m/s.

Vi tog till motorn när det blev trångt mellan öarna när vi närmade oss Vårby.

Vi fick vänta en halvtimme i Hammarbyslussen. Det var väldigt många båtar på väg till Saltsjön.

Det tog en bra stund innan alla fått fram kreditkortet och betalt tvåhundringen i slussavgift.

Tyvärr tappade vi där dyrbara minuter, för Danvikstullsbron hade just inlett sin öppningspaus pga rusningstrafik. Det blev att vänta i 2,5 timmar i Hammarby Sjöstad. Och där finns inga gästplatser. Att ligga vid kaj var hopplöst pga alla svall. Vi hittade en vassvik där vi blev liggande tills vi upptäckte att det var ankringsförbud. Vi fick ”låna” en bojplats.

Med 20 minuters försening så öppnades bron och vi kom ut i saltsjön på riktigt.

Kursen sattes till Vasahamnen. Som vanligt vimlade det av Vaxholmsbåtar, Djurgårdsfärjor och fritidsbåtar.

På kajen väntade Eva-Charlotte och Monica, som varit tvungna att tillbringa väntetiden i en näraliggande bar…

Vi hittade en lugn plats längst in i den stora gästhamnen.

Det var en lugn segling ut till Björkö. Där fanns bosättningen Birka från ca år 750 till slutet av 900-talet. I Birka bodde det som mest mellan 700 och 1000 personer. Några andra så stora samhällen fanns inte på den tiden i det område vi numera kallar Sverige. Som ni förstår så gick vi en guidad tur. Så nu vet vi allt om den tidsepoken.

I väntan på slussning i Södertälje.

Inte många båtar i gästhamnen.

Några timmar efter ankomst vräkte regnet ner och vinden ökade till 12 m/s i byarna. Men vi låg säkert bakom bryggan.

Efter middagen tog vi en stärkande promenad till Anskar-kapellet. På vägen såg vi rådjur och en grävling med kultingar. Det var första gången jag sett en levande vild grävling. Senare på kvällen såg Christer en mink, som jagades av ett gäng fiskmåsar.