
Den 7/6 tog vi oss från Harstena till en SXK-boj innanför Jungfruskär. Det blåste friskt 7-11 m/s rakt på nosen.
På några ställen gick farleden i en riktning så vi kunde rulla ut genuan. Med bara 1/3-del av genuan utrullad ökade farten från 4,5 knop till 6,5.
På 70-talet var det regel att man drog ut båten ett par meter från land när man förtöjt mot land för natten. Det gjorde man för det kunde komma en båt från marinen som drog upp svall mitt i natten. Den detaljen har inte varit aktuell de senaste 25 åren. Men nu är det läge att återuppta den vanan.
Den militär båt som körde om oss i farleden drog upp kraftiga svall när farten var 7 knop. När båten passerat oss ökades farten och den försvann i en sky av vatten och vågor som spolade rent på näraliggande skär. Vi har sett rätt många kamouflagemålade båtar de här dagarna…

Det är glest med båtar ute i skärgården. Kan ju delvis bero på det kalla och blåsiga vädret. De båtar vi möter är oftast från Tyskland eller Holland.
SXK-bojen var ledig och det fanns inga båtar inom synhåll. Det var skönt att sätta upp akterkapellet och slippa den kyliga vinden. Inget bad i dag – temperaturen var 9,5 grader.

Den 8/6 vaknade vi totalt bleke. Efter en snabb frukost packade vi ihop kapellet och lämnade bojen.
Inne bland öarna var vattnet som en spegel. Längre ut på fjärdarna kunde den gamla dyningen från syd rulla in. Men båten tuffade på i 5,5 knop på ekonomivarvtal, även över dyningarna.

Under motorfärden till Sladö Ask mötte vi plötsligt ett pärlband av båtar. De hade troligen legat i Västervik i väntan på bättre väder. De allra flesta var utländska.

I Västerviks gästhamn har man infört ett nytt system för att betala serviceavgiften. I princip behöver man numera boka en plats i förväg. Men då kan man råka ut för att det ligger en båt på den platsen redan. Det skojades friskt om systemet bland de gästande båtarna från Finland, Tyskland och Danmark…