Strålande sol och svag medvind över sjön Boren. Då blir det riktigt varmt i båten. Sjön är 6 sjömil lång, så det tog oss 1,5 timme att puttra fram i sakta mak.
Det blev ett bakslag vid ingången till slusstrappan. Det var två båtar före oss, och båda ville ligga på styrbordssidan. (Det är överlägset bäst att ligga som nr 2 på styrbord).
Vi hann precis flytta förtöjningslinor, brytblock, fendrar och ”slitbrädan” från SB till BB då det var dax att gå in i slussen. Vi tog det lugnt och inväntade att en stor segelbåt och en hyfsat stor motorbåt installerade sig i slussen. Nu är vi riktigt trimmade på att lägga båten på rätt ställe och linorna på de mest optimala platserna. Men det var jobbigt att ligga mitt i strömmen och vinscha in stäven vartefter båten höjde sig i slusstrappan. Undertecknat helt slut efter 5 slussar i tryckande hetta.
Efter slusstrappan blev det en avkopplande och slingrande tur på kanalen in mot Motala city. Vi fick vänta en stund på att den dubbelspåriga järnvägen och den fyrfiliga vägen var lediga för vår framfart.
Till slut en liten slusshöjning innan vi var framme i hamnbassängen i Motala. Just då gav rorkultsförlängningen upp. 
Så det blev att skaffa en ny på Motala Varv (Watski). Inte exakt samma modell, men tillräckligt bra. Men en lång promenad fick vi.
Perfekt läge i gästhamnen fick vi – längst ut på en brygga med bommar , el och vatten. 
Efter en god middag och ett parti Yatzy (som min blyghet förhindrar att berätta om resultatet) blev det en promenad in i city. Där guidade Per bland viktiga Vätternrunda-(och HalvVätterndito-) platser. 
Klockan är strax 23 och det är dax att bemanna kojerna!
PerMonick 