Kategori: Segelbåtar

När man passerar Ålands hav har man inte bara väder och vind att ta hänsyn till. Det är en massa stora fartyg man måste se till att passera på behörigt avstånd.

På bilden ovan hittar du lätt PerMonick. Det är den lilla rosa båten som pekar åt söder.

De bruna strecken visar var de allra flesta fartyg åker. Det är t o m dubbelfiligt på vissa ställen. Blå markörer betyder passagerarfartyg. Gröna är lastfartyg. Röda är oljetankers. Fyrkant betyder stillaliggande båt. Christer håller koll akterut

Vi kryssade mot vinden (8-10 m/s) och guppade häftigt i vågor och dyning. Vårt mål var platsen där de bruna farlederna sammanstrålar nere i vänstra bildkanten. Monica fick åtskilliga duschar i den krabba sjön.

Efter några timmars kryssande och guppande tröttnade vi och startade motorn. Då kunde vi i allafall åka raka vägen. Hela färden till Fejan tog 8 timmar och distansen var 39 sjömil. En vikingfärja på avstånd.

Vi valde att gå in i Sverige vid Söderarm.

Vi var rätt möra när vi steg iland. Värdshuset med serviceanläggning hade stängt för säsongen.

Men de nya bryggorna är bra att ligga vid.

Det blåser 8-10 m/s och går ganska jobbiga vågor. Vi har bottenrevat storen och har rullat ut halva genuan. Båten går stabilt i 4-5 knop. Tyvärr är vinden rakt emot, så överfarten kommer att ta tid. Eventuellt går vi in mot Arholma, om vinden står sig i den riktning den har nu.

Besättningen är vid gott mod och vi har mackor o dryck i beredskap om nån blir hungrig.

År 1975 lade jag och kompisen Lasse S till vid berget i Rödhamn. Vi kastade i stockankaret på 8 kg och Seacat:en låg säkert, även när vinden vred till väst mitt i natten och ökade. Men när tre större segelbåtar tappade ankarfästet och började luta sig mot oss, då släppte även vårt ankare. Alla fyra fick hala sig ut på fjärden och lägga sig på svaj.

På den tiden fanns det ingen brygga, hamnvakt, sopstation, kiosk eller bastu. Men det fanns en fiskare som sålde alldeles färska flundrefileer. Och det fanns en TC på toppen av ön med utsikt över Ålands hav.

Numera är Rödhamn Ålands Segelsällskaps uthamn. De har fixat bryggor, moderna TC, vatten, sopstation och ett litet fik.

Fiket

Hamnbeskrivning

Farleden till Åbo, där de stora färjorna går, passerar alldeles utanför Rödhamn.

Dagens segling från Mariehamn gick bra i ganska frisk vind. Vi tävlade med en tysk båt, som hade revat. Några krysslag blev det på vägen. Solen skiner och det är ganska varmt. En liten bit var det öppet ut mot havet – där fick känna lite på den dyning som väntar i morgon.

Efter att Christer och jag gjort ett studiebesök på Pommern åt vi god hemmagjord lunch. Därefter fria aktiviteter ( = rast & vila).

Det började blåsa ordentligt under eftermiddagen. Över 12 m/s i byarna inne i den ganska vindskyddade hamnen. Söderarm, 25 sjömil bort på andra sidan Ålandshav rapporterade 18 m/s. Då åker plötsligen en båt ut från hamnen och drar direkt upp seglen – fullt ställ. Ytterligare 7-8 båtar ansluter och vi förstår att det är dax för båtklubbens måndagskappsegling.

Det är häftigt att se kappsegling i frisk vind med burkande gastar. Många år sedan man själv ägnade sig åt dylikt. Senast var det väl SM i Rival. Undrar vilket år det var? Och plats? (Christer S minns säkert!).

Etapp 10

Nu har en plan för de närmaste dagarna utarbetats;

Tisdag

Vi tar oss till Rödhamn, ca 10 sjömil söder om Mariehamn. Det ska blåsa rätt mycket, men hamnen är bra skyddad för hamnar vid vindar mellan syd och väst.

Onsdag

Vinden avtar något men ligger kvar mellan SV och V. Planen var att vi skulle ta oss över Ålandshav i farleden norr om Söderarm. Plan B, som ser mest trolig ut just nu, är att vi istället tar oss till Arholma. Vinden får avgöra vilket det blir. Distansen är ca 32 sjömil, så det tar några timmar.

Torsdag

Om vi på onsdagen landat på Arholma blir dagens etapp en kort sådan på 8 sjömil till Fejan.

Fredag

På fredag är planen att vi tar oss till Norrtälje. Räknat från Fejan är distansen 15 sjömil. Enligt prognosen är det svaga vindar den dagen, så det kommer att ta större delen av dagen.

Nu har vi vinkat av Eva-Charlotte på vinkingbåten till Stockholm.

Det är lite mulet och blåser friskt 9 m/s i byarna.

I dag ska vi göra utflykter i stan tillsammans med Christer, och förbereda båten för avfärd i morgon.

Det är fantastiskt med alla dessa ”övervakningskameror”.

På bilden ser vi t.ex. hur Viking Grace lägger ut från kaj i Stockholm. Ombord finns Christer B (som ska mönstra på som gast här i Mariehamn om några timmar) och Eva-Charlotte B (som har bokat en BNB här ombord, när hon ändå är i Mariehamn). Man får öka förstoringen rejält om man ska se dem på övre soldäck…

På båten pågår stuvning av proviant i kabyssen samt städning av kojer.

Vi passar på att utnyttja en av gästhamnens sex (!) tvättmaskiner.

Solen skiner och det är svag sydlig vind.

Motorhuven, tillika rufftrappen, tillika köksbänken är en snillrik självlåsande konstruktion.

Men nu är det så att båten fyller 40 år denna säsong. Det innebär att man sprungit i rufftrappan åtskilliga gånger under dessa år. Dessutom har ”motorhuven” lyfts ganska många gånger för att kontrollera oljenivån, utföra service eller reparationer.

Allt detta användande, kanske i kombination med segling i hårt väder, hade gjort att hela konstruktionen skevade en centimeter. Detta fick till följd att en av de snillrika låseffekterna ibland slutade att fungera – nämligen så att det översta trappsteget kunde vippa när man ställde sig på det.

Som tur är så finns både såg, borrmaskin, skruvar och lite blandade träbitar ombord.

Efter nån timmes funderande, sågande, borrande och skruvande så fick trappsteget bättre passform. Nu är steget stabilare än på länge.

Som en bieffekt hittade vi på bättre nyttjande av det i trappsteget inbyggda förvaringsfacket.

Utomhus är det blåst och regn. Prognosen är att det ska regna hela natten. Men i morgon blir det säkert bättre, för då kommer Christer och Eva-Charlotte åkande med Ålandsbåten.

För er som undrar om vi bosatt oss i Mariehamn kan jag informera om att på tisdag planerar vi segla ut till Rödhamn. Där finns en populär gästhamn med bryggor osv. När jag var där senast (år 1975) fanns det inga bryggor, men en livs levande fiskare samt ett torrdass högst upp på ön med utsikt över Ålands hav.

I morse var sikten inte många meter i hamnen. Men när man såg det italienska fartvidundret visste man att man kommit fram till restaurangen.

Dagen har börjat med ett besök på fyrmastade stålbarken Pommern. Byggd 1903 i Glasgow. Fartyget var i drift på vetetraden till Australien ända fram till andra världskriget. Tänk att fartygen oftast seglades tomma till Australien! Eller rättare sagt fyllda med barlast (sten, sand, rivningsvirke) som måste lastas av vid framkomsten.

År 2004 var Monica och jag här i Mariehamn, med PerMonick. Några turer med båtarna med de stora smörgåsborden har det väl blivit under de här femton åren, men då har man ju inte gått iland.

Eftersom vi inte sett en restaurang sedan vi klev på båten i Gävle för fem dagar sedan sprang vi genast fram till en.Restaurangen hette Pub Niska och var specialister på pizzor med lustiga namn och ovanliga ingredienser. Gott var det.

Hamnen har, liksom flera hamnar på Åland, fått EU-bidrag för anskaffande av en ny, fin flytbryggamed bommar. Det var bra, för då slapp vi de besvärliga pålarna. (Bara 1 brygga har bommar).

På vägen hit var det broöppning. Den gick utmärkt. Vi behövde bara vänta i en kvart.

Tog en selfie på vägen hit. Det blev lite suddigt pga ösregnet…